Krönika Rasism med andra förtecken

1955 gav den svenska Exportföreningen ut Handbok vid affärsresor till utomeuropeiska länder. Under rubriken ”Sydafrikanska Unionen” kunde man då läsa följande råd till svenska affärsmän:

”Särskild uppmärksamhet måste ägnas segregationen mellan vita och andra befolkningsgrupper. Stränga lagar skiljer dom åt. En sydafrikansk vit umgås sällan med folk av annan kulör. Han tager till exempel ogärna en infödd i hand. Vidare bör vita skor ej användas eftersom det anses vara ”negerskor”. Till vita kypare ger man 10 % dricks. Till indier och svarta betydligt mindre.”

Den gången var det knappast någon som reagerade på denna häpnadsväckande rasistiska hållning till människor med annan hudfärg. Man får utgå ifrån att de allra flesta svenskar som gjorde affärer på den afrikanska kontinenten följde de ”råd” som Exportföreningen gett.

Det är viktigt att minnas detta när vi talar om dom kalla stråk av rasism som fortfarande drar igenom Sverige. Eller Europa, ska man hellre säga. Jämförelsevis är nog rasismen i Sverige relativt liten, eller åtminstone mindre ”rumsren”, jämfört med många andra länder. Men den finns där hela tiden, som något sjukt, skugglikt, som infekterar hela vårt samhälle.

Rasismen är alltså inget som har kommit under de senaste decennierna, med en tilltagande immigration från utomeuropeiska länder. Rasismen har sina rötter långt ner i 1800-talet. Det är då man i Europa mer allmänt börjar tänka i kategorier som ”värdelösa människor”. Alla hade de annan hudfärg. Frånsett romer som levde i Europa och utsattes för rasismen, handlade det alltid om folk från andra kontinenter.

Vad var det som egentligen hände under mitten av 1800-talet? Naturligtvis det att Europa på allvar började se sig om efter nya marknader. Dels för att söka råvaror, dels för att finna avsättning för den framväxande industrialismens varuproduktion. Man jagade sannerligen inte bara elfenben i Afrika för att det i vidskepliga kretsar ansågs bra för potensen. Eller för att elfenbenet hade värde som en råvara för olika former av smycken, ädelstenar eller skulpturer. Det viktigaste skälet var ett ökande intresse bland det framväxande borgerskapet att låta sina döttrar spela forte-pianon. Då behövdes stora mängder elfenben till tangenterna!

Rasismen var en ideologi för att försvara alla övergrepp. Under 1700-talet hade man talat om ”den goda vilden”. Ett paradis som ett nyupptäckt Eden låg sannolikt nånstans i Afrika. Men nu plötsligt ändrades alla dessa romantiska men i grunden positiva hållningar. Nu krävdes att den goda vilden som egentligen bara var primitiv skulle civiliseras genom kanoner, kassaböcker och kristna kors. Allt detta sammantaget blev ett bygge av förakt för ”vilden” där rasismen blev själva klistret.

När den tyska imperialismen bedrev folkutrotning i nuvarande Namibia i början av 1900-talet, ungefär samtidigt som den belgiske kungen Leopold härjade med folket i Kongo som han lagt under sig som privategendom, var rasismen alltid närvarande. Bara som exempel.

Förvisso hör det till ett värdefullt inslag i den svenska historien, när man tänker på de svenska missionärer som så upprördes över brutaliteten i Kongo att dom bidrog till våldsamma protester som fick stor spridning.

Rasismen har alltså gamla rötter. Även om rasism har existerat i olika perioder runt om i världen, var det i Europa rasismen upphöjdes till en grotesk kvasi-vetenskap kallad rashygien. 1955, när Exportföreningen ger ut sin makabra handbok, har Afrika börjat befria sig från den koloniala epoken. Ännu är det lång tid kvar till apartheidsystemet i Sydafrika ska falla som en av den sista kolonialismens fästningar. Vi bör alltså minnas att det inte bara var av aningslöshet som rasismen fanns även i Sverige. Den var en utstuderad ideologi som existerade lika mycket i svenska skolböcker som i handböcker för affärsmän.

I dag har rasismen andra förtecken. Nu handlar det om att hitta syndabockar för att människor går arbetslösa. Asylsökande människor betraktas som ”lycksökare”. Om man nu tar ett sådant begrepp, ”lycksökare”, kan man ju undra hur många av de hundratusentals svenskar som utvandrade till Amerika som inte var ”lycksökare”. Att de slinker igenom en och annan kriminell bland de asylsökande i Sverige i dag är knappast märkligt. Det var en hel del svenska skitstövlar som begav sig till Amerika också. Det var inte ovanligt att människor som begått brott i Sverige flydde till Amerika.

Sverigedemokraterna ingår i en tradition. Att dom i dag har så stort stöd borde egentligen inte förvåna någon. Inte heller att stödet kommer lika mycket från traditionella högerkretsar som från arbetarklassen. Det enda sättet att bekämpa rasism är att inte tiga. Man måste alltid våga ta debatten, alltid kräva av sig själv det civilkurage som innebär att man inte accepterar rasistiska uttalanden som nån sorts ”sanning”. Rasism är alltid lögn.

Om inte den debatten tas kommer Sverigedemokraterna att få än mer stöd. Den rasistiska traditionen i Europa är fortfarande stark. Plötsligt kan vi ha ett Fremskrittsparti som det i Norge även i Sverige.

Och det vill vi naturligtvis inte.

Att värdera människor efter hudfärg och etnisk tillhörighet är det lägsta av det lägsta som smutsar ner all grundläggande humanism.

Henning Mankell

Krönikan publicerades i Göteborgs-Posten 30/4-2013

No doubts, you should check with your health care provider to see whether one of these medications is a good choice for you. How you can read correct information about http://levitra-cost.com or levitra cost? If you’re concerned about erectile health problem, you have to read more about the problem. Today more than quoter of men aged 40 to 70 reported some degree of erectile difficulties. Generally, having unpleasantness getting an erection can be difficult. What can lead to erectile disfunction? Sundry illnesses can damage arteries. A medical research found that about 14 percent of patients taking Bupropion had sexual heartiness problems.