Krönika I tid då tystnad saknas

För några år sen läste jag om en afroamerikansk kvinna som bodde i Harlem i New York. Hon var trångbodd, med tunna väggar och grannar överallt. Hon berättade att hon omedelbart vaknade om det plötsligt blev alldeles tyst runt henne. Och hon kunde inte somna överhuvud taget om hon inte omgavs av en kakofoni av ljud. Hennes bästa sovmedicin var att sätta på teven och minst en radioapparat. Allt detta oväsen fungerade som en napp i hennes mun. Hon somnade direkt.

Att det aldrig är tyst i stora städer vet vi. Jag minns för tjugo år sen när jag en period bodde mycket primitivt i Maputo, Moçambiques huvudstad. Jag höll på att skriva en bok som kom att heta Den vita lejoninnan. Där jag då satt och arbetade var jag stundtals omgiven av minst tre radioapparater som spelade hög musik – på olika stationer. Jag bet ihop. Men vid ett tillfälle gav jag upp. Koncentrationen infann sig inte. Jag gick ut och pratade med mina vänliga grannar, om dom inte möjligen kunde enas om en radiostation och kanske dessutom skruva ner ljudet en aning. Resultatet blev att dom stängde av helt. I en kvart. Sen tyckte dom jag hade fått tid nog att skriva det jag måste göra, och allt började om igen.

Jag blev färdig med boken. Jag hade besegrat allt oväsen. Men sen dess har jag funderat över den värld vi lever i och allt tilltagande oljud vi omges av.

Tinnitus är på väg att bli en folksjukdom idag – om det inte redan är det. Unga människor får akuta hörselskador innan dom ens har lämnat tonåren. Även lärare är hårt drabbade. Också i mina öron susar och brusar det ständigt, trots att jag aldrig utsatt mig för extrem konsertmusik eller alltför högt uppskruvade hörtelefoner.

Överallt utsätts man för andra människors musikval. När man går för att handla mat. Eller går på café. Eller restaurang. Om man behöver sitta och äta och samtidigt föra ett förtroligt samtal med en medmänniska, måste man ofta leta länge innan man hittar ett ställe där det faktiskt är tyst. Där meningslös musik inte hindrar ett samtal, om man inte vill prata högt och kanske gällt. För att nu inte tala om allt mobilpladder man tvingas lyssna till på exempelvis tåg, om man inte har lyckats få plats i en telefonfri kupé. Det är fullständigt häpnadsväckande vad folk kan få sig till att säga, omgivna av andra människor.

Under franska revolutionen 1789 skreks och vrålades den nya konstitutionen ihop i det så kallade Bollhuset. Men det var inte för att överrösta någon musik. Det berodde helt enkelt på att akustiken i lokalen var så dålig. Och en för mänskligheten avgörande politisk konstitution blev det!

Det tycks mig dock utgöra ett undantag. Man sitter inte med sin blivande hustru på en krog och skriker fram sin kärleksförklaring. Inte heller ropar man med gäll röst ut eventuella filosofiska frågor. Eller för samtal om husköp eller banklån.

Att barn leker och tjoar på en skolgård är som det ska. Det är ”naturljud”. Men jag tror man gör barnen orätt om man inte också lär dom att tystnad ingår som en viktig beståndsdel i tillvaron.

Det är svårt att tänka eller drömma när omvärlden oavbrutet larmar runt dig.

Vi lever i oväsendets epok. Den som påstår att det alltid har varit så, har inte rätt. Oväsen är ingen konstant. Inte minst genom den nya tekniken kan hög musik idag spelas hur som helst och var som helst. Vilket i sin tur leder till en accelererande mardröm av annat oväsen. Volymen stiger ständigt. Oljudet är som gladiatorer som kämpar mot varandra. Musik överröstar annan musik, vrålande motorer överröstar andra motorer. Och så vidare. För att inte tala om den mardröm som utgörs av trimrar som vrålar i trädgårdar under den varmare tiden av året. Var och en går i sin hage med en trimmer och hörselskydd. Medan de som nyss lyssnade på fågelsången själv tvingas sätta på sig samma skydd som skogsarbetare eller män som använder pneumatiska borrar har över öronen.

Man behöver knappast vara gammal och grinig för att påstå detta. Oväsen och hörselproblem är en realitet. Det beskrivs också med rätta som en allvarlig form av miljöförstöring.

Att en människa med tilltagande ålder förlorar delar av sin hörsel är naturligt. Men också skrämmande. Jag talade nyligen med dokumentärfilmaren Stefan Jarl om när han varit på en vårdcentral och provat ut en hörapparat. Det var, insåg jag, en dramatisk händelse, som visade det obönhörliga åldrandets ingrepp i ett av våra sinnen.

Men det finns också en annan sida av detta oväsen. I Sverige har vi fortfarande en ytterst lite exploaterad råvara som kommer att bli mer och mer efterfrågad. Kanske aldrig lika mycket som guld eller kobolt. Men ändå en råvara som fler och fler människor har växande behov av.

Jag talar om tystnaden. I vårt glesbefolkade land finns den i övermått. Jag minns när jag växte upp i ett melankoliskt norrländskt inland, i Härjedalen, där de stora skogarna var oändliga. Tog man fyra, fem steg bort från vägen, in bland träden, försvann både vägen och bilarnas ljud. Man hade trätt in i en helt annan värld. Där tystnaden rådde. Men jag lärde mig tidigt att tystnaden inte är ”tyst”. Däremot hör man bara naturens egna ljud; susandet, fåglarna, grenar som faller. Och, viktigast; man hör sig själv. Sin andning och sina steg.

Det sker idag en viss inflyttning till ödebyar i norr. Ofta av människor från överbebyggda länder som Holland. Praktiskt taget alla som kommer har åtminstone en del av flyttmotivet i en känsla av flykt. Bort från detta att det aldrig är tyst. Oväsen kan faktiskt leda till akuta depressioner och minskad livslust.

Jag tror vi ska ta väl vara på den tystnad som finns i det svenska landskapet. Istället för att bara bygga bilar, kanske vi en dag inser att det finns mängder av arbetstillfällen i att på ett varsamt sätt exploatera den råvara som ensamhet och tystnad kan innebära.

Något som de allra flesta människor, gamla som unga, ofta längtar efter. På samma sätt som en vandrare i en öken längtar efter en oas.

Henning Mankell

Krönikan publicerades i Göteborgs-Posten  2013-06-04

No doubts, you should check with your heartiness care provider to see whether one of these medications is a good choice for you. How you can read correct info about http://levitra-cost.com or levitra cost? If you’re concerned about erectile soundness problem, you have to read more about the matter. Today more than quoter of men aged 40 to 70 reported some degree of erectile difficulties. Generally, having unpleasantness getting an erection can be difficult. What can lead to erectile malfunction? Sundry illnesses can damage arteries. A medical research found that about 14 percent of patients taking Bupropion had sexual soundness problems.