Krönika Henning Mankell om Nelson Mandela

Nelson Mandela gav hopp och inspiration åt andra människor som levt under förtryck. Henning Mankell konstaterar att den förre sydafrikanske presidenten har gett oss nya redskap att hantera stora mänskliga konflikter.

Nelson Mandela blev 95 år. Den sista tiden väntade alla på hans bortgång. Nekrologerna var skrivna. Han var mycket spröd. Nu kommer Graca, hans hustru, att behöva sörja för andra gången. Första gången var när apartheidregimen i Sydafrika mördade hennes man, Samora Machel, president i Mocambique. Att Nelson Mandela blev hennes andra man kan ses som en symbolisk och mycket vacker bekräftelse på det stora befrielseverk av den svarta kontinenten som på många sätt fullbordades med Mandela.

Nu när Nelson Mandela är borta kommer medier och enskilda människor över hela världen att hylla hans gärning och hans minne. Politiska ledare kommer att resa till hans begravning från jordens alla hörn. Det är inte konstigt. Det är också alldeles rätt. Han förtjänar all den respekt och sorg han får. Han var den afrikanska kontinentens speciella ikon, som en gång för alla, med apartheidsystemets slutliga nederlag i Sydafrika, satte punkt för den avkolonialisering som påbörjats efter andra världskriget.

Men han var också en människa som gav hopp och inspiration åt andra människor som levt eller lever i andra former av förtryck runt om i världen. Han visade på en väg.

Jag undrar ibland: vilka av min tids politiska förgrundsgestalter kommer att överleva det korta minnet och bli en del av den levande historien. Att de nattsvarta skurkarna lever vet vi. De som gjorde världen värre. Men de som stod på den ljusa sidan, vilka kommer man att minnas om 500 år? Jag tror att Gandhi överlever. Han kom med nånting alldeles nytt, det fredliga motståndet som befriade Indien.

Jag tror också att man kommer att minnas Nelson Mandela om 500 år. Hans tankar om försoningen var inte nya, de fanns i religioner sen årtusenden tillbaka. Men det sätt som han genomförde det på, efter nästan 30 år i fängelse, i vår brutala tid, utan bitterhet; det är ett mänskligt aktstycke som i samtiden saknar sin like.

Nelson Mandela blev inte mördad. Men jag minns fortfarande hur det var i början av 1990-talet, när ingenting ännu var avgjort i Sydafrika. Skulle det bli ett inbördeskrig eller skulle Mandela och de Klerk klara att skapa en övergång till ett demokratiskt samhälle utan att ett krig bröt ut. Alla visste den gången att om Mandela blir mördad kommer detta inbördeskrig knappast att kunna stoppas. Då kommer det att bryta ut.

Det har i efterhand också framkommit att det fanns klara hotbilder mot Mandela. Enligt uppgifter jag har ställde Mandela in några stora möten just för att hans säkerhet inte kunde garanteras.

Men han överlevde och blev det fria Sydafrikas president. 27 år hade han då tillbringat i fängelse, stämplad som terrorist av den verkligt terroristiska apartheidregimen. Vid den rättegång där han dömdes, visste han och de andra medåtalade att de mycket väl kunde dömas till döden och sedan bli hängda. Han hade förberett de ord han skulle uttrycka i rättsalen: ”Att kämpa mot apartheidsystemet har varit värt att leva för. Det betyder också att det är värt att dö för” (fritt citerat).

Men han dömdes inte till döden. Han hamnade på den förblåsta ön Robben Island utanför Kapstaden, där han tillbringade många år med att hugga i sten och där han också utvecklade stendammslungor. Efter 27 år släpptes han. Jag minns att jag såg hans vandring ut ur fängelseporten med knuten näve, leende, och med hans dåvarande hustru Winnie vid sin sida. Jag minns att jag faktiskt började gråta.

Det märkliga var att det inte fanns vare sig bitterhet eller hämndlystnad hos denne man som suttit inspärrad i 27 år. Jag frågade vid ett tillfälle Desmond Tutu om det verkligen var riktigt att Mandela varit så befriad från bitterhet och en vilja att ge igen. Desmond Tutu log och sa att det inte rådde någon tvekan. Mandela såg de stora faror som hotade när apartheidsystemet nu skulle skrotas. Han visste att det egentligen bara behövdes en penna och ett papper för att avskaffa den politiska och strukturella apartheiden. Men Mandela visste också att den mentala apartheiden som fanns hos både svarta och vita skulle bli betydligt svårare och kräva mer tid för att rensas bort ur människors hjärnor och hjärtan.

Han fick rätt. Fortfarande lider Sydafrika av många stora problem. Ingen har heller på allvar helt kunnat ersätta Mandela. Nu när han är borta kommer det att uppstå ett historiskt vakuum. Många medborgare i landet ger också uttryck för en rädsla för vad som ska ske när Mandela är borta. Många menar att han varit den personliga garanten för den fredliga vägen bort från apartheid.

Det finns inget som talar för att freden skulle brytas. Även om oron är begriplig. Men Mandelas sätt att hävda försoningens väg, som ledde utanför bitterhetens och hämndlystnadens karga landskap, var så starkt att det säkert kommer att verka även i den situation då han gått bort.

På samma sätt som med Gandhi tror jag Mandela med sin hållning har gett oss nya redskap för att hantera stora mänskliga konflikter.

Vissa dagar kan världen framstå som ett totalt mörker där inget ljus förmår bryta in. Våld, orättfärdighet, lidanden som är helt onödiga. Att betrakta Nelson Mandela och hans gärning, hans liv, blir då något hoppfullt. Han gav inte bara de förtryckta svarta och färgade sydafrikanerna hopp om en anständig framtid, han gav det också till andra delar av världen.

I mitt liv är han en ständig påminnelse om det möjliga. Som person är han knappast genialisk, varken som filosof eller på annat sätt. Hans kraft har – liksom hos Gandhi – legat i det enkla, det praktiska. Och, kanske framförallt, i det stora tålamodet. Det fanns hos honom aldrig plats för bitterheten eller hatet. (Fanns det så visade han det aldrig, lät det aldrig spela någon politisk roll.)

Det är en av vår tids riktigt stora anständiga människor som dog den 5 december 2013. Jag kan med glädje tänka på att han i en framtid kommer att bli ihågkommen! Det är i alla fall något vi kan vara stolta över, i detta tidevarv av så mycket oförlåtlig skam som vi tvingas leva med.

Exempel: behöver jag ge det? I så fall: att nu, det år då Nelson Mandela dör vid 95 års ålder, fortfarande miljontals barn tvingas gå ut i livet utan att kunna läsa och skriva. Det är den mörka skugga som ändå något mildras av närvaron av en man som Nelson Mandela under det som varit vår tid.

Henning Mankell

Publicerad i Göteborgs-Posten 2013-12-07

No doubts, you should check with your health care purveyor to see whether one of these medications is a good choice for you. How you can read correct info about http://levitra-cost.com or levitra cost? If you’re concerned about erectile health problem, you have to read more about the matter. Today more than quoter of men aged 40 to 70 reported some degree of erectile difficulties. Generally, having unpleasantness getting an erection can be difficult. What can lead to erectile dysfunction? Sundry illnesses can damage arteries. A medical research found that about 14 percent of patients taking Bupropion had sexual health problems.