95

Q & A med Henning Mankell

Q: Vad fick dig att börja skriva?

A: Min far uppmuntrade alltid till läsning, så jag läste mycket. Jag hade en väldigt rik fantasi och lärde mig snart att fantasin kunde verka både som ett instrument för kreativitet och för överlevnad. Och jag tror att det är där jag är som bäst, när fantasins krafter får samma värde som verkligheten. Sedan var det min farmor som lärde mig att skriva. Jag var då sex år och jag minns fortfarande den otroliga känslan av att kunna forma en mening, att kunna berätta en historia. Det första jag skrev var en sammanfattning av Robinson Crusoe. Den var en sida lång. Dessvärre har jag den inte kvar, men det var i det ögonblicket jag blev författare.

Q: Hur kommer det sig att du har fått en sådan stor läsekrets?

A: Jag tror att det beror på att Jag beskriver människor som förändras och att jag skriver om en miljö som folk kan känna igen sig i. För min egen del skriver jag för att bättre förstå den verklighet vi lever i. Det som intresserar mig är i grunden djupt existentiella frågor. Vad det innebär att vara människa, vad som kännetecknar den värld jag lever i. Jag tror allt jag skriver på något sätt handlar om det. can i pay someone to write my paper

Q: Var och hur finner du inspiration och hur arbetar du?

A: Jag finner inspiration överallt. Och så läser jag mycket. Jag är väldigt hängiven mitt arbete och jag är extremt disciplinerad när jag skriver. Som kreativ person tömmer jag mig hela tiden, så vilan blir att fylla på igen. Jag fyller båten med vatten istället för att tömma den, och när båten börjar sjunka så är det dags att tömma den igen.

Q: Varför är Kurt Wallander så omtyckt?

A: Wallander är en karaktär som jag tror uppfattas som väldigt mänsklig. Han är en duktig kriminalare men han har också problem, som hans kamp mot en begynnande diabetes och bristande förmåga att värna om personliga relationer. Han är väldigt hängiven sitt arbete men kan ändå tvivla och undra om det han gör är rätt. Och han längtar ibland bort från allt elände. Som vi alla kan göra då och då.

Q: Hur kom det sig att du började skriva Wallanderserien och hur föddes Kurt Wallander?

A: Idén om Wallander föddes ur en strävan att skriva om den växande rasismen i Sverige på 1980-talet. Rasism är för mig en kriminell åtbörd och därför föll det sig naturligt att jag tänkte mig en brottsintrig. Det var efter det som tanken på en polisman föddes. Namnet Kurt Wallander plockade jag ur telefonkatalogen. Sedan fortsatte det. När jag skriver försöker jag alltid att spegla den verklighet vi lever i. En verklighet som blir allt råare och våldsammare. Detta våld och dess påverkan på människor runt omkring är vad jag försöker spegla i Wallander. Men verkligheten överträffar ändå alltid dikten.

Q: Är ni lika, du och Kurt Wallander?

A: Vi delar kärleken till musiken och har båda en Kalvinistisk attityd till arbete. Men i övrigt är jag inte så förtjust i Wallander som person, men det spelar egentligen ingen roll för han är ju fiktiv och existerar enbart i mitt huvud.

Q: Har du några litterära förebilder och i så fall vilka?

A: August Strindberg, John le Carré, de gamla grekiska dramerna och många många fler. Macbeth är t.ex. den bästa kriminalhistoria som skrivits.

Q: Hur är det att bo både i Afrika och i Sverige? Är någon plats mer hemma än den andra?

A: Att dela upp min tid mellan Afrika och Europa har gett mig perspektiv och distans, och jag tror det har gjort mig till en bättre europé. Det frusna vinterlandskapet i Härjedalen och det karga landskapet i Moçambique kan ibland påminna om varandra, och likaså kan den torra hettan i Afrika påminna mig om Sveriges bitande kyla. Båda platserna är mina hem. Men jag kommer alltid att vara europé.

Q: Vad är viktigt för en bra bok tillika en bra kriminalroman?

A: Jag vill gärna lära mig något när jag läser. Jag föredrar böcker som får mig att tänka till och manar det kritiska ögat.  En bra kriminalroman skall inte bara handla om ett brott som skall lösas. Det skall vara en psykologisk granskning av den kultur den speglar.


Q: Hur är det att leva och arbeta i Afrika, framför allt med tanke på fattigdomen och den rådande situationen med HIV och AIDS?

A: Jag ser fattigdom och misär varje dag. Men jag ser också glädje och skratt. Folk skrattar mycket mer på gatorna av Maputo än på Stockholms gator. Det är som att vi i väst har tappat bort vårt skratt någonstans mellan avbetalningar och krediter. Ett skratt som afrikanerna lyckats behålla. Mitt arbete med Teatro Avenida har varit en av mitt livs största utmaningar. Det är inte lätt att driva teater i ett av världens fattigaste länder, men det har fått mig att inse att har man bara fantasin så finns det rikedom. Det är inte bara av ondo att vara fattig, då måste man använda sin fantasi. Det är dock frustrerande att se västvärldens apati när det kommer till att hjälpa till att lösa Afrikas problem med fattigdom, analfabetism och HIV.  Jag kan inte hjälpa alla men det är ingen ursäkt för att inte hjälpa några få.

"Det som intresserar mig är i grunden djupt existentiella frågor. Vad det innebär att vara människa, vad som kännetecknar den värld jag lever i. Jag tror allt jag skriver på något sätt handlar om det".